Toodiloo

Vet ni vilken helg jag hade? Den började med att säga hejdå till de härligaste barnen jag träffat. Det var hur jobbigt som helst. Alma grät och hängde runt mitt ben och bad mig att stanna. Jag har alltid blivit så irriterad när mammor inte kan lämna sina barn för att de gråter lite, det går ju liksom över när du stänger dörren i princip. Nu vet jag hur det känns.

Gick direkt hem och tog en drink. Då var sörjeperioden slut och festen igång. Och fest blev det. Jag och Emelie vinglade ut och hade precis lika kul som vanligt. Kom i säng vid halv sex och vaknade vid åtta och hade så mycket snor i huvudet att jag faktiskt tror att det blev bakvikt när jag låg ner. Men det var det värt.

Idag mår jag bättre. Tur det för idag har jag try-out för ett nytt jobb.

A bit ill

Ikväll skulle jag ha gått på dejt men eftersom jag är halvt sjuk så passade jag. Kan inte säga att jag hade varit helt pepp hur som men det hade ändå varit kul. Från vad jag minns är han i alla fall ganska snygg.

Tydligen mådde inte min dejt heller vidare bra men han ville köra på ändå. Fick detta meddelande för några timmar sen:

"Hey. I'm looking forward to see you tonight. I'm a bit ill though, do you mind? X"

Det tyckte jag var roligt. Do you mind om jag spyr på dig? Om jag snorar dig i örat och hostar i din mat? Jätte roligt. Visst?

Back

Nu var det ett tag sen jag skrev. Min kära familj nämnde nämligen något om att jag lät så kall på bloggen. Att jag framstod som att jag tyckte att jag var den enda coola och bra människan i hela världen, och det var ju inte riktigt meningen.

Mitt försök att skriva utan att gömma fick folk att tro att dem såg rakt igenom mig. Tråkigt nog var allt de kunde se en trasig och cynisk människa och jag väljer att tro att det inte stämmer in på vem jag är.

Tji fick jag

Igar pa bion glomde jag stanga av min telefon. Sjalvklart ringde det under den absolut lugnaste scenen i hela filmen. Let me be your lover skralade ut pa hogsta volym. Min signal och volym brukar stora folk i vanliga fall, och jag behover val knappast papeka att detta inte var nagot undantag.

Fick forst inte tag pa telefonen, och nar jag val fick det och kunde stanga av den borjade publiken appladera. Hade varit skont att ha en van brevid sig att skratta bort det med da, men tack vare min briljanta tanke om att ensam ar stark fick jag istallet lugnt och fint sjunka ner i stolen igen och skammas resten av filmen.

Att dejta sig själv

Jag läste precis igenom vad jag själv har skrivit. Jag låter ganska hetsig och ovänlig. Kanske har att göra med min (förhoppningsvis) tillfälliga avsmak for människor.

På tisdagar är det barntimmar i svenska kyrkan och då kommer alla möjliga människor dit. Barnen leker och de vuxna fikar och skrattar och pratar som om de känner varann. Sen berättar någon något JÄTTE roligt och så skrattar alla en gång till. Själv sitter jag vid barnens bord och leker med playdoo-lera och då och då tittar dem på mig som om jag vore ett ufo. Ibland skrattar dem och pekar också och då blir jag ledsen men det brukar gå över rätt snabbt.

Någon gång ska jag kräkas på dem, men det får allt bli en annan gång för nu ska jag springa bort till bion. E-N-S-A-M. Sååå skönt.

Sleep walking

Inatt var en underlig natt. När jag vaknade hade jag ett läppglans i handen. Varför vet jag inte riktigt, jag använder ju inte ens läppglans. Tycker det är störigt när det är kladdigt på läpparna, ungefär som om man druckit saft på sne.
Mysterium nummer två är mina försvunna byxor. När jag la mig igår la jag dem brevid sängen, men nu är dem helt gone som man säger.

Slutligen har någon (jag?) varit på min telefon, för imorse när den ringde var det inte samma ringsignal längre. Och inte nog med det, alla ringsignaler utom fyra är raderade. Så nu är jag fast med någon dötråkig damdidam ericsson signal.

Livet är hårt.

Inget att gråta över

Berättade jag om gången när familjen jag jobbar hos gav mig blommor för att jag jobbat bra? Då blev jag skit glad. I och för sig visste jag att de (blommorna) förmodligen skulle dö inom ett dygn i min ägo, men ändå. Jag brukar aldrig få blommor.

Idag ville familjen tacka mig för att jag alltid ställer upp (för att jag gör mitt jobb dvs), så jag fick en ipod. Hux flux. Inte nog med att jag jobbar hos världens skönaste familj. Dem ger mig saker också.

En tanke

Jag tycker att det ar javligt storigt att alla kanner sig manade att beratta hur just de kanner om alla hjartans dag varje ar. Ingen bryr sig!!! Vi vet redan vad du kommer saga:

1. Du ar ensam.
2. Du kanner dig ensam.
3. Du kommer nog alltid att vara ensam.

Utover det handlar det om vilken komersiell skit dag det ar. Kom igen liksom, det ar val julen med men den gillar vi minsann anda.

Jag tycker att folk som kande sig extra ensamma pa alla hjartans dag ar as tontiga. Atminstone de som offentliggjorde det och skrev om det pa sin blogg.

I <3 U. Buhu.

Benjamin Covington

Det är så typiskt att de få gånger jag får fjärilar i magen är det tack vare någon som inte ens finns.

Never been better

Jag fick en fråga om varför jag publicerat en sån ful bild på mig själv i förra inlägget. Det är ju min blogg och jag som bestämmer menade personen i fråga. Jag tyckte det var rätt komiskt. Som om jag kan bli dålig på bild liksom.

Konsten att ta en snygg bild

Shit vad jag gillar London. Sitter på starbucks nu men ska strax iväg på lägenhetsjakt. Har förresten hört att en storm ska inta staden idag eller imorgon. På måndag är man uppmanad att stanna inne för annars kan man blåsa bort. Det skulle nog se roligt ut.

Larv

Jag har fått höra att min blogg är rörig, att det är svårt att hänga med i svängarna. Jag håller inte alls med.

Dem säger att jag varit elak, alltid har jag varit rak. Dem säger det är fel på hjärtat, men ingenting har någonsin slagit så hårda slag.

Mix and match. Jag tror att ni som är coola har koll.

Det beror på hur man ser det

Är det inte konstigt hur alla anser sig ha de bästa vännerna? "Det finns inga som er...". Jag undrar om folk bara skriver så för att vara snälla. Kanske fjäska lite.

Jag tror att jag är en rätt bra vän. Inte bättre än någon annan, men ändå helt okej. Man ställer ju upp liksom. Men å andra sidan är allting relativt.

The Leonard

Imorgon är det dags att åka tillbaka till London, så det är väl inte mer än rätt att jag visar en del av hur just mitt London ser ut.

Det här är The Leonard Hotel. Hotellet som ligger vägg i vägg och äger våran lägenhet. Det är alltså hit vi går när taket ramlar ner, etc (haha).

Ska försöka fixa lite bilder på lägenheten de kommande dagarna. Har en bestämd känsla av att de inte riktigt spenderar samma pengar på lägenheterna som de gör på hotellet. Men det är ju jag det. Vi får väl se hur ni ser på det hela.

Rakt igenom dig

Jag tror mig ha en sjukt bra känsla för att se igenom folk. Vad dem tycker och tänker liksom. Jag tror det har med kroppsspråket att göra.

Ibland undrar jag om jag kanske har fel, jag kanske bara är paranoid helt enkelt. Antingen det eller så ljuger folk jävligt mycket. För jag tycker alltid att jag läser av saker som inte alls stämmer överens med vad folk säger.

Jag litar inte på er ett dugg.

27 augusti - 4 september

Anna, Anton, Hanna, Carro, Jag och Alanya.

Sol och bad och drinkar och dans och uteställen.

It's on

Datorn lever fortfarande mina vänner. Inte riktigt rätt sätt att försöka paja den genom att ställa den i bastun måste jag säga.

Bara ett dygn kvar nu. Ett dygn kvar med familj och vänner och Eskilstuna. Ett dygn kvar att försöka hålla datorn vid liv.

Upp till bevis

Det här kanske blir det sista inlägget som skrivs på den här datorn. Jag ska nämligen strax åka iväg till Anton och mamma fick nyss något ryck för att jag inte ville berätta en sak för henne.

Då sa hon att om inte jag säger så ska hon ha sönder min dator. Hon till och med lovade. Som om det skulle funka att utpressa mig. Du borde veta att jag är alldeles för envis för det mammis.

Love fool

Jag vet inte med er men jag är rätt trött på folk som ska hålla på att säga/skriva saker som "det ska alltid vara du och jag".

Jag förstår väl att det inte är så romantisk med "det ska vara du och jag i två år till" men kan det inte bara räcka med "du och jag nu"?

Så slipper man få panik och börja tänka ut alla möjliga sätt man kan ta sig ur det på.

Granis drar en pose

Tjarrå

Är lite besviken på att ingen av bilderna jag postade igår blev på Granis. Jag har nämligen upptäckt att han har en förtjusande återkommande pose. Jag delar med mig lite senare, nu ska jag iväg och träffa Erika Kaaarja.

Random

Hallå världen. Det riktigt rycker i fingrarna just nu. Har sån lust att skriva någonting men är på sånt där konstigt melodramatiskt humör att jag är rädd att det ska bli något alldeles för böligt, filosofiskt och personligt. Larvigt ni vet.

På kända bloggar brukar man tydligen ha frågestund när fantasin tryter. Det hade väl varit något. Synd att man inte tjänar lite kosing på sina briljanta blogg-tankar.

Får bli några bilder i stället:



Orkade inte riktigt kolla vilka bilder som postades, fick bli en överraskning. Rätt hyggligt resultat tycker jag nog i alla fall. Jag ger er Midas, Martin, Robin, Anton, Micke och Qusen.

Look a like

Jag eller Larsson?