All over you

Helgen kom och gick. Tiden går snabbt. Idag är jag ledig, imorgon är det dejt med Thom och på torsdag är det Cornwall igen.

Nästa fredag är det Sverige.

En promenad genom stan

Efter manga om och men angende en viss kyss hade jag och Thom var tredje dejt igar. Det ar en sa konstig kansla att strosa runt vid Thamsen forbi big ben och london eye och satta sig vid en uteservering och anda vara hemma.

Jag tankte forst leka laid back och varldsvan men kande mig larvigt uppfylld och var tvungen att beratta for Thom hur coolt det faktiskt ar att jag ar har. Sen fick han snallt leka modell medan jag platade. Utover det agerade jag helt normalt och dejten gick bra bra bra. Han ar sa trevlig. Och enkel. Och vi ska traffas igen.

Störig utan stil

Jag orkar inte rabbla orsaker eller anledningar utan lägger bara fram faktum så får ni ta det för vad det är. Innan jag träffade Thom kysste jag hans bror. Igår kom det fram över telefon och vidare populärt var det inte. Vi kan väl säga att samtalet tog slut ganska fort.

Jag blir så sjukt jävla trött på mig själv att jag måste gå till affären och köpa godis nu, sen ska jag ta tag i mig själv och göra Jell-O shots. Imorgon är det fest och då ska jag fan lämna telefonen hemma. Helst läpparna också.

Ungefär så här ligger det till

Det finns inte direkt någon mystisk man mina vänner, men det finns någon som har fångat mitt intresse åtminstone. I lördags fick jag frågan att bli denne någons flickvän, men eftersom det var på fyllan tog jag det inte så allvarligt och föreslog artigt att vi kanske skulle träffas lite mer än 3 gånger först.

Jag är nog inte den lättaste att vara med men när jag är med någon är jag i alla fall det helt och hållet. Jag behöver någon som accepterar att jag förvarar alla mina kläder i en hög på golvet, som inte bryr sig om att jag inte rakar benen om jag ändå ska ha jeans, och som är tillträckligt impulsiv för att hyra en bil och åka flera dagar utan att veta vart. För att inte nämna någon som skrattar med mig i stället för att släppa min hand när jag inte helt ovanligt gör bort mig helt och hållet.

Vi får väl se om han kan leva upp till detta och står kvar eller om jag lyckas skrämma bort honom när det kommer fram vem jag egentligen är.

Att hitta hem

Nu är jag äntligen tillbaka. Cornwall var lugnt och skönt men det är London som är grejen! Har hunnit med en hel del sen jag skrev sist. St Ives med Alex, lek med Arthur, middag och fest med tjejerna, cykeltaxi med Emelie, utgång med Thom, med mera med mera.





Jag mår så bra just nu.

Cornwall

Jag har inget internet och ingen mottagning pa mobilen de narmaste tva veckorna. For forsta gangen sen jag kom till England vill jag verkligen vara i Sverige just nu.

Jag later er veta att jag lever nar jag ar tillbaka i London igen.

Second time around

Jag glömde ju säga att jag till slut gick på dejten med Mr Snorig. Han heter Thom förresten! Det gick tillräckligt bra för att bli en andra dejt.

Han är en sån där rolig typ och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det eller om det bara är irriterande än. Kan kanske bero på att de gånger vi har träffats har drinkar varit inblandade - jag vet ju inte om jag skrattade åt honom eller med alkoholen.

Ikväll är det dags för andra dejten, vi ska på musikal så det borde väl inte vara så svårt att hålla sig nykter i alla fall. Så kanske jag vet vad jag tycker imorgon. Å andra sidan känns det väldigt seriöst att gå på teater tillsammans så ett par shots för att lätta på stämningen skulle nog inte sitta helt fel med tanke på mina mesiga dejting-nerver.

1 april

Mina kära rumskamrat Anna är i eld och lågor för att Mariah Carey ska komma till Selfridges idag. Tydligen är hon ett stort fan och har alla hennes skivor. När jag sa att hennes intelligens verkar ligga på ungefär samma nivå som Jessica Simpsons blev hon ytterst upprörd.

Jag som själv inte är något fan av Mariah la diva funderar på om detta är ett väldigt välplanerat aprilskämt, och om hon över huvud taget ska till Selfridges idag.

Kan inte bestämma mig för om jag tror att lägenheten gått ihop för att driva med mig eller om min och Mariahs relation kommer ta ett par steg framåt om några timmar. Jag har hur som helst lovat Anna att följa med men tills dess ska jag spendera min tid åt att komma på sätt att jävlas med henne om hela grejen visar sig vara en masskonspiration.

Toodiloo

Vet ni vilken helg jag hade? Den började med att säga hejdå till de härligaste barnen jag träffat. Det var hur jobbigt som helst. Alma grät och hängde runt mitt ben och bad mig att stanna. Jag har alltid blivit så irriterad när mammor inte kan lämna sina barn för att de gråter lite, det går ju liksom över när du stänger dörren i princip. Nu vet jag hur det känns.

Gick direkt hem och tog en drink. Då var sörjeperioden slut och festen igång. Och fest blev det. Jag och Emelie vinglade ut och hade precis lika kul som vanligt. Kom i säng vid halv sex och vaknade vid åtta och hade så mycket snor i huvudet att jag faktiskt tror att det blev bakvikt när jag låg ner. Men det var det värt.

Idag mår jag bättre. Tur det för idag har jag try-out för ett nytt jobb.

A bit ill

Ikväll skulle jag ha gått på dejt men eftersom jag är halvt sjuk så passade jag. Kan inte säga att jag hade varit helt pepp hur som men det hade ändå varit kul. Från vad jag minns är han i alla fall ganska snygg.

Tydligen mådde inte min dejt heller vidare bra men han ville köra på ändå. Fick detta meddelande för några timmar sen:

"Hey. I'm looking forward to see you tonight. I'm a bit ill though, do you mind? X"

Det tyckte jag var roligt. Do you mind om jag spyr på dig? Om jag snorar dig i örat och hostar i din mat? Jätte roligt. Visst?

Back

Nu var det ett tag sen jag skrev. Min kära familj nämnde nämligen något om att jag lät så kall på bloggen. Att jag framstod som att jag tyckte att jag var den enda coola och bra människan i hela världen, och det var ju inte riktigt meningen.

Mitt försök att skriva utan att gömma fick folk att tro att dem såg rakt igenom mig. Tråkigt nog var allt de kunde se en trasig och cynisk människa och jag väljer att tro att det inte stämmer in på vem jag är.

Tji fick jag

Igar pa bion glomde jag stanga av min telefon. Sjalvklart ringde det under den absolut lugnaste scenen i hela filmen. Let me be your lover skralade ut pa hogsta volym. Min signal och volym brukar stora folk i vanliga fall, och jag behover val knappast papeka att detta inte var nagot undantag.

Fick forst inte tag pa telefonen, och nar jag val fick det och kunde stanga av den borjade publiken appladera. Hade varit skont att ha en van brevid sig att skratta bort det med da, men tack vare min briljanta tanke om att ensam ar stark fick jag istallet lugnt och fint sjunka ner i stolen igen och skammas resten av filmen.

Att dejta sig själv

Jag läste precis igenom vad jag själv har skrivit. Jag låter ganska hetsig och ovänlig. Kanske har att göra med min (förhoppningsvis) tillfälliga avsmak for människor.

På tisdagar är det barntimmar i svenska kyrkan och då kommer alla möjliga människor dit. Barnen leker och de vuxna fikar och skrattar och pratar som om de känner varann. Sen berättar någon något JÄTTE roligt och så skrattar alla en gång till. Själv sitter jag vid barnens bord och leker med playdoo-lera och då och då tittar dem på mig som om jag vore ett ufo. Ibland skrattar dem och pekar också och då blir jag ledsen men det brukar gå över rätt snabbt.

Någon gång ska jag kräkas på dem, men det får allt bli en annan gång för nu ska jag springa bort till bion. E-N-S-A-M. Sååå skönt.

Sleep walking

Inatt var en underlig natt. När jag vaknade hade jag ett läppglans i handen. Varför vet jag inte riktigt, jag använder ju inte ens läppglans. Tycker det är störigt när det är kladdigt på läpparna, ungefär som om man druckit saft på sne.
Mysterium nummer två är mina försvunna byxor. När jag la mig igår la jag dem brevid sängen, men nu är dem helt gone som man säger.

Slutligen har någon (jag?) varit på min telefon, för imorse när den ringde var det inte samma ringsignal längre. Och inte nog med det, alla ringsignaler utom fyra är raderade. Så nu är jag fast med någon dötråkig damdidam ericsson signal.

Livet är hårt.

Inget att gråta över

Berättade jag om gången när familjen jag jobbar hos gav mig blommor för att jag jobbat bra? Då blev jag skit glad. I och för sig visste jag att de (blommorna) förmodligen skulle dö inom ett dygn i min ägo, men ändå. Jag brukar aldrig få blommor.

Idag ville familjen tacka mig för att jag alltid ställer upp (för att jag gör mitt jobb dvs), så jag fick en ipod. Hux flux. Inte nog med att jag jobbar hos världens skönaste familj. Dem ger mig saker också.